Ulrika Stigsdotter

Idag pratade jag med en kvinna som sa att hon var urdålig på att vänta. Jaha, tänkte jag, så känner nog inte jag. Men så fick jag som ett slag mot min självinsikt tänka tillbaka på en period i mitt liv, en ganska lång period, då jag var usel på att vänta. Min otålighet kunde driva mig till att dra igång saker som inte hade behövt bli, egentligen. Ibland blev det bättre än väntat, andra gånger kanske bara ok. Nu är jag bättre på att invänta andra människor och situationer för att kunna agera då det är rätt läge. Bra många gånger, men ibland kan jag uppleva att jag missar vissa saker just för att jag inte har varit otålig. Så än en gång bekräftas jag i att jag mår bäst av balans. Jag kan inte springa på som en otålig varelse och dra igång saker bara för att det är bättre att det händer något än inget, men jag kan inte heller sitta och vänta och bli så där tråkigt tålmodig. Så då gör jag bäst i att agera då det rör människor och situationer som har ett stort värde för mig, och då de