Mitt bästa råd till mig själv...

Igår var jag på en föreläsning som gav mig både insikt och förvirring, men vi fick i alla fall en uppgift. Vi skulle se oss som 98 år gamla liggande på vår dödsbädd. Vi skulle tänka tillbaka på samma stund och plats som vi befann oss i och sedan fundera på vilka råd och tips vi skulle ge till oss själva. Vad gällde karriären och relationerna. Det enda som klingade i mitt huvud var kärlek och glädje. Kärlek och glädje.
Är det så enkelt?
Eller är det så svårt?
Att få känna kärlek och glädje till det jag gör och till de som jag har relationer med.
Det borde inte vara svårt, och det är det oftast inte. Men ibland när livet och mina minnen utmanar mig kan det vara svårare att känna den där självklara lättheten och värmen till det jag gör och de jag älskar. Men det handlar oftast om att jag har erfarenheter och minnen som gör sig påminda och jag blir rädd för att jag ska behöva gå igenom vissa saker och situationer igen. Sen beror det ju också på vad jag får av andra människor i mina möten och relationer. Får jag inte glädje och kärlek av andra utmanar det mig att vara glad och kärleksfull tillbaka. Men så länge jag lever ska jag också sträva efter att känna glädje och kärlek till det jag gör och de jag möter. Och gör jag inte det i varje stund och varje möte ska jag åtminstone göra det varje dag.
Kärlek är kraften som ger mig trygghet och tillit.
Glädje är kraften som ger mig styrka och hopp.
Kärlek och glädje till dig från mig...